Ca 8 dagar har gått sen jag och laget klev över den där efterlängtade mållinjen, det bjöds på glädjetårar, skratt och kramar. Att tävla i Adventure Racing [AR] är bland det bästa jag vet. Att vara bortkopplad från allt, att vara längst ner på Maslows behovstrappa och med ett huvudmål – Att ta laget över mållinjen OAVSETT ALLT!  Ja sen har vi andra mål som en Topp 20 placering i detta race och att slå vissa specifikt utvalda lag. Check, på den vi blev lag 17 och slog våra valda motståndare. Under en AR-tävling kan verkligen allt hända, någon blir sjuk och kräks, någon stukar en fot, någon annan får skavsår från helvetet på fötter och kanske mellan benen av alla timmars trampande på cykeln, solsting, vattenbrist, brist på batterier till pannlampan eller mat som man är sugen på, extrem trötthet & Sleepmonsters (hallucinationer som uppkommer vid sömnbrist).

Alla sakerna ovan drabbade olika teammedlemmar under vår tävling och det anses ändå som en väldigt kontrollerad och lyckad tävling. Hur kommer det sig? Jo för sammanhållningen. Lagarbetet är ALLT. När någon var trött sattes den i draglina och man plockade av personen ryggsäcken. Den som va piggare (man som kvinna) fick hjälpa till att dra den tröttare personen. Genom att ständigt lyfta runt utrustningen till de som var piggare och dela på ansvaret att dra varandra framåt kunde vi hålla oss i rörelse konstant ute på banan. Väl inne i utvalda växlingszoner (TA – Transiton Areas) valde vi att sova för att få lite tak över huvudet och en madrass att vila våra trötta kroppar på i 15 min till 2 timmar. Under tävlingen sov vi sammanlagt ca 6 timmar. Hela tävlingen tog 126 timmar och 16 minuter från start till mål. Klockan stannar aldrig så det gäller att ständigt hålla sig i rörelse och ta sig framåt. Det gör att Sleepmonsters blir en vardag för en Adventure Racer och mot slutet av tävlingen ser du dem även när du tror att du är rätt pigg och vaken. Kroppens otroliga längtan efter civilisation gör att huvudet bygger upp bebyggelse eller spår av mänsklighet där den inte finns. I Belize djungel såg jag reklamskyltar och brevlådor. I Sydafrika blev det väggmålningar på bergen och miljooooner av små stenar med små ansikten (smiles) på när jag senare den här veckan pratade med Lina Sjöström från det andra svenska laget som var på plats ’24 Hour Meals’ så visar det sig vara samma sak som hon ser. Är det läskigt? Nej, det är inte läskigt för man är ändå hyfsat medveten om att man hallucinerar och man kan be sin lagkamrat kontrollera en. Men när jag och min lagkamrat Kristina sista natten ser samma hus på ett öde berg så blir det lite jobbigare när det inte finns. #typiskt

För mig är det en lyx att få tävla på dessa vackra otillgängliga platser på vårat jordklot. Gå på stigar där ingen normalt går. Vandra igenom berg där man vet och ser spår av Leoparder. Höra dem skälla och fightas/leka lite på avstånd. Klättra upp på bergstoppar för att se på utsikten för att kontrollpunkten just var placerad där. Vandra genom uttorkade flodbäddar, cykla mil efter mil förbi vinodlingar och till nästa fantastiska naturreservat för ytterligare en natts vandring som senare avslutas med en repellering på 100 meter ner för berget i gryningen.

Sydafrika bjöd på en mixad natur, oväntat mycket regn och kyla men även på hettande sol och inte minst otroligt mycket kärlek och värme från tävlingsledningen och alla supporters på plats. Det är en tävling som jag kommer bära med mig nära i hjärtat länge.

Hur känns det att vara hemma? Ja, det är alltid skönt att komma hem till en mjuk säng och rinnande vatten. Att kunna duscha när man känner för det och inte tänka på att spara vatten. Vi bor verkligen i lyx och överflöd här i norr. Det blir lika tydligt varje gång man kommer hem och hur bortskämda vi är. Hur mycket saker vi samlar på oss när vi egentligen kanske bara behöver vår cykel och lite kläder för vardags och träning.

Min strävan efter kickar fortsätter, men först måste jag vila lite till. Jag tog en chansning igår och drog ut på en 130 km runda med vänner på racern. En fantastisk härlig dag på cykeln. Men det slutade med att jag somnade i soffan kl 21, flyttade över till sovrummet och sov vidare i 11,5 timme och idag har jag fortfarande har en stackars flämtande fjäril i bröstet istället för ett hjärta med jämna hjärtslag. (Den stackars fjärilen har bott i min kropp hela veckan.)

Det är omöjligt att beskriva den frihetskänslan som finns där ute på banan och förklara varför jag gör det. Men en sak jag kan säga är att det ger en perspektiv. Jag älskar kontrasterna och väl tillbaka i vardagen och verkligheten utan sleepmonsters så undrar man verkligen om man är vaken på samma sätt som man är under tävlingen.

Se en kort film om om HELA tävlingen här: https://www.youtube.com/watch?v=4QXpnXvYnwo eller klicka på den här länken för att se hur jag ser ut dag 6 efter sådär 120 timmars tävlande dansande ner från berget: https://www.youtube.com/watch?v=AAVFqnnObn8

Glöm inte bort att ta tillvara på dina dagar och gör det som gör dig lycklig!

Träningen, tävlingarna och äventyrandet gör mig till en lyckligare människa!

Slutligen, tack till er alla som hejat på oss innan, under och efter tävlingen. Ni är otroligt viktiga för mig och att veta att man har ert stöd gör det lite lättare att sätta den ena foten framför den andra när det bara gör så där djävla ont för att fötterna är trasiga. Ni är BÄST!

& ett STORT tack till Naturkompaniet som gör det här möjligt för oss!

//Sue Paz Thunström
Adventure Racer – Naturkompaniet Pioneers

(Visited 86 times, 1 visits today)

2 Comments

  1. Sara Borg 26 juni, 2018 at 16:54

    Vilken härligt målande beskrivning! För en annan är det svårt att tänka sig sådär riktigt långa lopp. Jag tyckte att marathon var nog långt när jag sprang det, men förstår såklart att det där är något helt annat.

    Reply
    1. Sue Paz Thunström 26 juni, 2018 at 17:01

      Ja marathon blir tufft på sitt sätt fysiskt. När det blir längre så krävs det mer mental styrka för att verkligen behålla envisheten o viljan att gå i mål oavsett allt.

      Reply

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *