Förra veckan gjorde man tredje arbetsveckan efter tävlingen och humöret har tagit sina turer. Glädje, trötthet, goa-skratt, minnen, längtan tillbaka al la sann ”post-race-depp” ja det finns till exempel inga sköldpaddor i vattnet på Eriksdalsbadet. Ja OK, det finns lite läskiga blötdjur där och jag tror väl iofs inte Maui sköldpaddorna skulle trivas i eBay..men vem längtar inte tillbaka efter en Maui-resa. 😉

MEN i måndags efter en intensiv dag på jobbet var det dags att skynda hem för att kasta ner lite träningskläder och en ”sol”-bikini i väskan, ta med sig landsvägshojen och åka ut till Arlanda igen. Den här gången för att åka på triathlon träningsläger i Thailand med mina klubbvänner i Terrible Tuesday 🙂 Nej okej, det är inte synd om mig 😉

Bild från träningen imorse 7:30..pool_thaiFoto: Henrik Kindgren

Nu efter ett par lata träningsveckor där jobbet och de sociala aktiviteterna fyllt kalendern istället för träningen enligt sann ‘off-season anda’ börjar det bli dags blicka framåt mot 2017, men först en tillbaka blick till vad som hände för idag precis en månad sen.

HAWAII – MAUI – XTERRA

JA, hur gick den tävlingen? En silvermedalj senare så har jag fortfarande inte riktigt greppat vad som hänt. Att jag faktiskt plockat den där efterlängtade pallplatsen i min Age Group 30-34 på VM i Offroad Triathlon. Läst startlistan några gången – upplyst mig själv om att det var tjejer från hela vår lilla runda jord och ja, jag fick faktiskt komma upp på scen för att ta emot min silvermedalj. Kan meddela att jag var lyckligast på den pallen trots att tjejen som vann över mig faktiskt va mycket bättre än mig (tyvärr). Men det va sista gången 😉 nästa år står jag högst upp! Ett annat kvitto på att det faktiskt gått bra precis så bra som det gjorde är när man får en inbjudan till ”USA Triathlon Age Group National Championships”.

sue_innan_startFoto: Stine Sophie Wincklen

Tävlingen blev precis som jag skrev innan, höga vågor – jag simma snett då jag ryckts med en bit av undervattensströmmarna och fick där med en mycket högre tid än beräknat men det gjorde väl mer eller mindre alla… Cyklingen blev lerigare än lerigast och jag fastnade i köer till en början då snabbare simmare som inte kunde cykla lika bra blockera de smala vägarna. Så där cykelbanan blev bredare fick man passa på att trycka till och köra om. Men hög fart och lera halare än jag vet inte vad så svängde inte alltid cykeln som man tänkt och man landa i det höga gräset utanför banan och fick jaga ikapp på nytt…. på’t igen bara! Delar av cyklingen var det så mycket lera att det var helt omöjligt att cykla så det vara bara att kasta upp cykeln på axeln och gå upp för backarna. Här kan jag meddela att det inte skada att ha en bakgrund inom Adventure Racing. 😉 Cyklingen tog nästan EN hel TIMME mer än beräknat trots att jag kände mig pigg och tryckte på ordentligt på slutet!!! Tryckte på så pass mycket att jag för ett tag undrade om jag verkligen skulle klara av att springa upp för berget efter. MEN den lyckan som infinner sig när man ser att det bara hänger EN cykel i växlingsområdet i sin åldersgrupp är otroligt skön. Av med de leriga cykelskorna och på med löpardojorna en Nutrixxion XX Force Gel och ge sig iväg. Aj aj aj vad kroppen kämpa men framåt ska vi. Löptiden blev även den längre än planerad men med den ständiga tanken om att någon kan ligga precis bakom så trycker man på allt man kan för att komma in i mål och behålla sin andra plats. Leran fanns överallt och man kan nästan undra om jag varit på SPA (känslan i kroppen stämde dock inte med ngn SPA upplevelse dock)! Det där halv-trasiga benet höll hela vägen. I måndags blev det äntligen magnetröntgat väntar på svar än (fast det har varit bättre på senaste :)). Fy fan vad jag var glad i mål och gissa om jag ska fortsätta med det här ett tag till 😉

Rock n’ Run!

/Sue

PS…..ni får hålla till tåls om vad som händer framöver till nästa inlägg. <3

 

(Visited 5 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *