Nedräkning.. Nästa Tävling – Ja inte vilken tävling som helst utan tävlingen men med stort T! VM i XTERRA – offroad triathlon på Maui – Ja, jag Sue Paz Thunström ska till Hawaii!  Den 15 Augusti hade jag otroligt fin support på hemma plan när jag jag van min åldersgrupp (& passa på att spöa några proffs tjejer 😉 ) för att ta mig till mitt mål! <3

Men vart började det? Ja, för lite mer än ett år sen satt jag på en middag efter att ha jobbat som funkis på XTERRA 2015 i Hellasgården och sa till mitt sällskap: ”Nej, f-n om ett år kan jag inte jobba på tävlingen för då ska jag se till att vinna min Age Group så att jag får åka till MAUI!” Sagt och gjort! Check på den 😉

IMG_2985

Nu sitter jag här hemma i min soffa och njuter av faktumet. Många timmar träning har det blivit, en helt del slit, svett, lite blod (efter alla eviga MTB-vurpor) och några tårar av härliga skratt längst vägen. Ett par sista arbetsdagar och träningspass och sen bär det av mot Paradiset. Brasse-bikinin ligger på golvet redo för att njuta av SEMESTER dagarna efter tävlingen – det ni Sue ska ha SEMESTER i hela 4 dagar!

10 dagar och 18 timmar till startskottet. Ja tydligen är det så nära nu!

Lite om formen nu då 🙂

Den 5:e september skrev jag mitt senaste blogg inlägg här om att jag hade ont i benet, det har tyvärr inte läkt än trots över en månads vila helt från löpningen och begränsad påfrestning från andra aktiviteter. Men i lördags provtryckte jag benet på 12 km löpning och några timmar på cykeln och det visa sig att det går att springa på och smärtan som kommer några timmar efter avtar efter ett par dagar. Långt ifrån perfekt men inte alls stoppande för att genomföra tävlingen på ett bra sätt. Tro mig jag kommer att springa allt vad jag har. Sen blir det rehab i bikinin med en annansdrink i handen, bakom mina solglasögon och njuta av Paradiset. Tror smärtan kommer att avta lite då 😉 Bilder a la #PostXTERRALifeGoals 😉

 

Men under tiden jag inte har sprungit kunde jag gärna inte lägga mig ner på golvet, gråta och ge upp för att jag hade ont så jag fick fokusera på det som funka. Att SIMMA!

Jag kan inte minnas en endaste vecka sen jag var 11 år då jag simma 5 pass(!!!) på en vanlig arbetsvecka eller ja skolvecka på den tiden. Jag hade ett par korta år som simmare men då jag alltid kom sist på alla tävlingar så valde jag att sluta. Klor o jag gick helt enkelt inte ihop. Ansträngningsastman kicka in direkt. Ja, det är skönt att saker förändras så nu så där 20 år senare så älskar jag plötsligt doften av klor – det betyder nämligen att jag tagit mig samman och tagit mig till simhallen. Något som en månad senare inte är något ”jobbigt” längre. Jag verkligen ÄLSKAR att simma <3

story

Det finns två personer Ulf & Pål [båda från Team Snabbare) med deras coachning har jag hitta kärleken till simningen. Nu simmar jag både mer avslappnat och snabbare! STORT TACK! <3

pal

Nu är det upp till bevis bland vågorna. Jag är inte snabbaste fisken i vattnet än och jag får inte alltid vara i snabb-sim banan på träningarna med de hajarna men jag är betydligt bättre än vad jag va i början – en fartökning på över 10 % på träning. Inte illa på kort tid 🙂

Form förberedelserna har även inneburit bikramyoga. Det där med att träna i värme har jag ändå tyckt varit helt OK tidigare men i torsdagsmorse var det inte OK – illamående, pulsrusningar och yrsel. 99 minuter senare lämnade jag salen och mitt första riktiga bikramyoga pass va avklarat. Pheu, tungt!

Igår va det revansch på yogan och det gjorde jag med bravur, tog en paus i från jobbet och gick över till studion. NERVÖS! Låg på golvet i salen innan passet börja och tänkte att jag minsann inte är rädd eller nervös i djungeln där jag stött på stora kattdjur eller när jag vadar runt i floden i Belize bland krokodiler men ett bikramyoga pass är tydligen läskigt, speciellt efter senaste erfarenheten. *hahaha* Men igår var det annorlunda tog mig igenom alla 26 positionerna – hade lite strul med balansen på örnen men i det hela var balansen bra och styrkan fanns. Sneglade på termometern under passet och den låg stadigt på 40 grader. Tur att jag tog med vattenflaskan.. INTE.. Kraftig feber i det här rummet, det är tydlig det, en svettdränkt handduk och en halare variant av mig själv kunde jag i alla fall lämna salen stolt och STARK 90 minuter senare!

Ikväll blev det simning igen med fin fina Sanna <3 och våra klubbkompisar i Terrible Tuesday Triathlon! & Tack Sanna för peppen, alla långa pratstunder, simpass och ja din värme! Gofy pick här 😛

sanna

Dags att sova – nya uppdateringar i helgen igen!

Rock n swim! /Sue

(Visited 5 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *