OMTUMLANDE… Ja det är en underdrift, veckan som passerat har bjudit på alla möjliga känslor. Stor sorg, rädsla, nervositet, kärlek, otrolig lycka och ja jag är mest bara överväldigad av alla starka känslor. Livet har satts i perspektiv och som en vis man sa till mig här om natten det är tre saker du inte kan leva utan, din hälsa, näring och kärlek.

Just nu är jag otroligt tacksam över min hälsa.

Tillbaka till gårdagen och tävlingen!

Vaknar vid 9, trött och lite seg men det ska nog ordna upp sig tänker jag. Går ut med Zoë på en morgonpromenad och väl hemma igen vid frukosten försöker jag kolla startlistan och finner 2!! nya namn i min Age Group som jag trodde skulle tävla som proffs, toknervös inser jag att min chans på att plocka den där biljetten till Maui precis minskade.

Kommer till Hellas strax efter 11:30 där möter jag mängder med vänner på plats för att heja på oss tävlande och/eller för att jobba som funktionärer. Jag är lite piggare men nu otroligt nervös och inte riktigt kommunikativ förens jag fått ordning på mina saker – hängt upp cycklen ordnat med luft i däcken och lagt i ordning skorna och bytt om. ‘Jag SKA till MAUI!’ är det enda jag hör i mitt huvud. Racemötet avklarat, jag hör hälften då jag zonat ut o pillar med något helt annat. Anser att jag har koll på sakerna och nervositeten har lagt sig lite. Skönt!

SIMNING 1500 M. Dags att då ner till vattnet, väl nere i sjön inser jag att jag glömt ta min astmamedicin…aja det har gått rätt bra på senaste utan den. Startskottet går och jag har inte ens simglasögonen på mig. WTF! Ja, just jag kanske glömt berätta att jag har ansträngningsastma som gärna triggas av simning och då speciellt när det är mycket folk o lungorna inte hunnit värma upp sig. Japp, precis 300 meter av just ansträngd andning innan det släpper och jag hittar någons fötter att ligga efter. Tappar fötterna vid någon boj och inser att jag hamnat mellan två ”simklungor” och får simma på ensam ett tag.

Väl uppe på land undrar jag verkligen hur den simningen kan ha gått, högst tveksam men min långsamma förvirrade start. Först blir jag alldeles överväldigad över att höra mitt namn skrikas av otroligt många vänner och mamma som står och hejar på. Kan meddela att det verkligen är något speciellt med att tävla på hemmaplan! Sen hör speakern skrika ”2nd Age Grouper out of water Sue Paz T. just after Marie Nilsson”! Wow, tänk så bra det ändå gick!!

sue_simFoto: Lisa Jansson

Då Marie inte tävlar i samma åldersklass som mig kunde jag njuta av att veta att jag med största sannolikhet nu var i ledningen av min egen åldersklass och där med hade min biljett till i sikte.

MTB 30 KM. Cykla ja det kan jag! Tycker iväg och benen känns bra, tänker att jag inte får göra något dumt och tar det lite lugnt över den delen där jag fick punka tidigare i veckan – det har jag inte tid med idag tänker jag. Trycker på ett första varv o vid slutet av det känner jag att benen fortfarande känns bra, ut på varv två. Tappar kedjan vid ngt stökigt parti – på med den och trampa vidare. Vajern som justerar dämpningen från styret går av (väntat) vilket betyder att det blir heldämpat resten av loppet – men hellre det än att den varit låst.

sue_mtbFoto: Niklas Emegård

LÖPNING 10 KM. Tillbaka efter en bra cykling så är det dags att ge sig ut på löpningen, får information om att det ligger 4 Proffs före mig + Marie och att jag behållit min 6:e plats då ingen cyklat om mig. Första stegen på löpningen gör ont och känns tunga, de riktigt tuffa backarna upp går jag men utför springer jag med vristerna som insats. En stökig men otroligt vacker 5 km bana med 125 höjdmeter som innebär lite upp och ner precis hela tiden och över stock o sten.. Andra varvet ut tänker jag mig att jag har mina motståndare precis hack i häl och försöker trycka ut allt vad jag har kvar i mina stackars ben som nu iaf förstår att det är löpning de håller på med även om de gör ont.

sue_runFoto: Johan Hamilton

MÅL. Spurtar iväg den sista biten in i mål och får höra att jag kommit in som 5:a bland alla tjejerna inkluderat PRO’s!! (Tydligen hade en tjej svimmat tillfälligt i skogen och klivit av banan ett tag, där av att jag inte visste att jag passerat henne.) Men inne i mål vet jag fortfarande inte om det är sant att jag ska till Hawaii, efter några desperata minuter kommer dock Pål fram till mig och säger att det är bekräftat – Jag har vunnit min AGE GROUP 30-34 vilket innebär att jag har kvalat in till XTERRA Finalen i Maui på Hawaii! Jag kramar om Pål och gråter av lycka!

Min 5:e plats betyder att jag kom 1:a i min åldersgrupp och också slog 2 PRO’s. Jag kom in bara 2 minuter efter 4:plasen och med 10 minuters marginal till hon som kom efter mig – Ja, precis hon Danskan som jag var så stressad över i förra veckan! Måste erkänna att jag är fö-bannat nöjd med min insats! Klicka här för mer tidsnörderi.

sue_xterra

DIMMA. Ja det som har skett det senaste dygnet efter det är som i en dimma.Väl tillbaka i stan bar det av direkt till min vän Moa som för ett par veckor sen sagt att jag skulle ta mig i kragen och fullfölja min dröm. Tack Moa och tack åter en gång Coach Johan Andersson för att du lägger upp mina träningsscheman, följer upp och peppar mig!

MAGGIO. Kvällen avslutades med konsert på Stadion och den innehöll lika mycket känslor den, inte minst när Eva Dahlgren kliver in på scen och sjunger ”Vem Tänder Stjärnorna” tillsammans med Veronica.

moaosue

VILA. Ja vila kan man nog inte kalla det, imorgon börjar en intensiv arbetsvecka med fakirflyg, 3 olika städer och ja ett projekt som är inne i sin sista del och ska stängas innan 25 Augusti. Men det blir ett par dagars semester för kroppen ifrån den hårda träningen då den faktiskt gör lite ont idag. Med all rätt! 🙂 Jag han inte med att sova så mycket inatt så det blir att lägga sig tidigt för att kliva upp imorgon vid 4…….

Tack till alla som skickat peppande ord innan start – va otroligt smickrande att vakna till alla lycka till sms på lördagsmorgonen, super tack till er som var på plats och till er alla andra som hört av er innan och efter tävlingen med peppande ord och gratulationer! Tack för att ni orkar med mina ständiga statusuppdateringar om mitt tävlande och inte har blockat mig än 😉

2ÅR. För 2 år sen bestämde jag mig för att satsa lite hårdare på träningen för att göra ett bättre resultat i Åre och för att genomföra min första Ironman på en OK tid. Under förra årets tävlande insåg jag att jag verkligen ÄLSKAR att tävla och träningen inför de olika tävlingarna – både de stora och de mindre tävlingarna och jag la i en ytterligare växel och tog hjälp av min Coach Johan. Förmedlade mina mål och han satte planen.

VARFÖR? Varför tränar jag så hårt? Jag gör det för att bevisa att människokroppen är fantastisk och att den klarar av så mycket mer än vad vi tror bara vi gör ett ärligt försök. I år har jag fått chansen att träna och tävla mot och med de bästa tjejerna och killarna i mulisport, adventure racing och triathlon vilket är otroligt inspirerande. Så sätt ditt mål och kom fram till vad du är beredd att offra. För vill du flyga med örnarna kommer det tyvärr inte gratis. Men är det något du ÄLSKAR är det värt att ge det det där extra för varje minut i rätt riktning räknas men det är otroligt viktigt att ha kul på vägen & det har jag!

Japp, jag är fortfarande hon med det fåniga leendet längst ut på banan!

Dags att fylla på med näring, man kan tydligen inte leva uteslutande på Nutrixxion o H2Pro så jag får väll gå och köpa lite så kallad middag innan jag somnar som en sten utmattad.

Rock n’ Run!

/Sue

(Visited 8 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *